Kategori: Allmänt

Möten i ett omklädningsrum

Den Av Lisai Allmänt, Inspiration, MaratonträningLämna en kommentar

Idag började den, den riktiga träningen inför London. Pelle, min massör/coach/allmänna bollplank, har en ambitiös plan för mig, som just nu innefattar en himla massa styrka i olika former, gympass och backintervaller. Gudarna ska veta att det behövs, så det ska bli spännande att se om det ger resultat.

Såklart bjuder jobbet på en rätt galen vecka så det blir morgonjoggar ett par dagar. Jag ställde klockan himla tidigt och tog bilen till jobbet, för att dra nytta av att det faktiskt finns gatubelysning i stan. När jag svänger in på jobbparkeringen, iförd min löparstass passerar tre andra tjejer, lysande vackra i reflexer högt och lågt, på väg ut på sin morgonrunda. Jag vill nästan kasta mig ut ur bilen och vinka och säga hej, morgonjoggar ni också, åååhhhh vad kul med fler! men hejdar mig. Det hade kanske uppfattats lite knäppt…Jag ger mig iväg, lugn runda på 5 km och njuter av morgonen. J%2HGUaoT7+15M0S1dBt%w

När jag sedan kommer in i jobbgymets omklädningsrum står de där, reflextjejerna. Då lyckas jag inte hejda mig mer utan pladdrar lyckligt på om hur glad jag blev att se dem och hur skönt det är att hinna springa innan jobbet. Jag har aldrig sett personerna förr, ska väl tilläggas, och den ena ser mycket skeptisk ut, den andra ler faktiskt. När jag står i duschen hör jag att de pratar om ”efter maratonet” och mer prat hitar att slippa ur min glappa käft, men jag hejdar mig, den ena tittar fortfarande lite skrämt på mig.

Jag blir ju så himla glad att hitta andra löpare, men kände mig lite som i lågstadiet när man såg att nån annan lekte en så himla kul lek men inte vågade fråga om man fick vara med. Nu hoppas jag de springer fler morgnar, då ska jag minsann prata maraton tror jag 🙂

 

Finishertröjor

Den Av Lisai Allmänt, LoppLämna en kommentar

Det börjar ju bli ett gäng tröjor-jag har tidigare haft ett lite dubbelt förhållande till dem, Jantes fel, förståss..Alla de där tankarna om att nämen inte ska man väl skryta om det, vem bryr sig vad jag gjort. Jag har slutat tänka så, i alla fall för det mesta och det var nog faktiskt Medal Monday i New York som fick mig att göra det. Hela grejen att gå omkring i sin medalj en hel dag och bara bli överöst med beröm från helt okända människor var verkligen fantastisk-vissa saker behöver vi nog ta efter amerikanerna (Men inte andra, typ presidentval å sånt…)

Salomon27K, 2017. Bra modell, snygg, men inget årtal på tröjan. Loppet som sådant var vidunderligt vackert, men lärde mig också att jag inte gillar fjällopp-på fjället vill jag vara ifred, inte dela det med 600 andra

Så sen dess bär jag mina tröjor ofta, och med stolthet. De flesta av dem i alla fall, det finns vissa som jag inte gillar. Så vad kännertecknar då en BRA finishertröja?

  1. Kvalitet! Absolut viktigast, det märks supertydligt om arrangören snålat ur och tagit en billighetsmodell, oftast på att tyget är tjockt och stelt och att modellen är ”standard” New York Marathon och Helsingborg får högsta betyg här.
  2. Det ska synas vad det är för tröja! Loppets namn, år och finisher, tydligt. Stockholm marathon 2018 är ett bra exempel.
  3. Snygg färg, även om det förståss är en smaksak. Har fått ett gäng vita, de är fina, plus de blå från Stockholm och NY
  4. Möjlighet att välja tjejmodell, inte unisex.

Sådär, tips till arrangörer, varsego!!

Återseenden

Den Av Lisai Allmänt, InspirationLämna en kommentar

Under senaste året så har jag upptäckt nya rundor för min löpning, låtit slumpen styra fötterna och hittat såväl krokiga rundor i villaområden som nya vackra stråk längs vattnet inne i stan. Mycket fint. Idag skulle jag bege mig in mot stan för dels duscha (vi har lite vattenproblem hemma) dels springa lite och kunde inte riktigt komma på var jag skulle springa…inget lockade.

Men sen kom jag på att milspåret som jag jämt sprang förr, det var ju evigheter sedan jag besökt. Drog på mig fina orangea klänningen och gav mig ut i ett mjukt , höstvackert spår men alla de där backarna jag förträngt och de vackra träden, lite som att träffa en gammal vän igen. Jag ska nog återuppta bekanskapen lite tror jag.

Att vara, eller icke vara

Den Av Lisai Allmänt2 kommentarer

En reflex kan ju faktiskt vara den skillnaden…

Det börjar bli rejält mörkt på kvällarna nu, och pannlampor och reflexvästar börjar letas fram från gömmorna. Jag är lite lätt besatt av reflexer, minst sagt och tänkte dela med mig av mina bästa tips.

  1. Skippa allt svart. Om du skulle råka vara ute längre än du tänkt och överraskas av skymningen ses du enormt mkt bättre i en orange jacka än en svart
  2. Kläder med massor av insydda och påsydda reflexer-och nu menar jag inte de där smala revärerna som alla tajts har, utan massor av reflexer. Flera märken har plagg där mer än halva tyget är reflekterande, jag har tajts från både Craft och Stadium som är superbra.
  3. Reflexspray!!! Bästa tipset faktiskt. Jag har sprayat mina skor med den permanenta varianten som egentligen är för typ trä och hoppas på att det ska hålla ett tag. Bäst av allt är att det inte syns i dagsljus, så jag har även tjuvsprayat tonåringens skor… Tajtsen får sin en dos varje gång jag ska ut också.
    37dfb42f-5463-4762-8e84-9829dc5ce84a.jpg
    Samma sko, med och utan blixt. Jag kommer se ut som att jag har raketfötter i mörkret 😉

    Och om man nu tror att man är för cool eller för självlysande eller så för att dra på sig reflexer så se då för guds skull till att fylla i ditt donationskort! Här eller här, oavsett vad din åsikt är i frågan. Det borde du för övrigt göra även om du använder reflexer, för dina anhörigas skull.

Jag har sprungit. Och röstat.

Den Av Lisai Allmänt, Återhämtning, Maratonträning2 kommentarer

Jag och maken tog bilen till vallokalen, hjärtat klappar alltid lite extra och det känns lite högtidligt att gå in och få sina kuvert. Och sen en klump i magen när jag ser att det lagts en rejäl hög röstsedlar för det där partiet som kidnappat bilden av Sverige inne i själva valbåsen. Bara från dem, inte från några andra partier. Mitt Sverige!

Knyter skorna extra bra och ger mig sen iväg på den planerade löpturen hem. Först med Sagan om is och eld i lurarna. Blod, död, hämnd. Klumpen i magen bara växer, så jag stannar upp och tänker nej, en omstart! Tar fram löparspellistan. Tassar vidare genom det som det där partiet säger är det svenskaste av svenska, böljande fält, dignande äppelträd, röda stugor.

Efter solsken kommer värsta regnet

Det är inget hinder för jag glider genom stormen

Det är bara hat, fortsätta prata

Finns ingenting som kan trycka ner mig, ej

Panetoz poppar och det sjunker in. De har rätt. Jag rätar på ryggen och tänker att jamen i mitt Sverige, där får inte hatet plats. Där får alla plats.

Vi ska ta över världen

Vi ska bli stora

Vi ska bli mäktiga ha, ha

Och vi ska göra jorden hel

Ja vi ska göra vattnet rent

Och vi ska aldrig skada

varandra mer

Laleh och barnen tar över ljudbilden i mina öron. Steget studsar lite extra, löpningen helar och hittar framtidstron igen. Kroppen ler och känner att maratonbenen börjar bli pigga snart. 9 km senare landar jag hemma och på valdagskvällen vankas valdagskaka, för det är så fint och värt att firas att vi har fria val. Även om det där partiet får röster.

När jag ställer mig i duschen väcks tanken; Om man fick alla i det där partiet att börja springa, skulle de kanske börja gilla alla sorters människor bättre då?oS9WgeIRTDOJqNhXIwkoxg

Postmaratonvecka

Den Av Lisai Allmänt, Återhämtning, MaratonträningLämna en kommentar

Måndag

Går till jobbet i min fina tröja, stolt som en nybliven förälder, jag har ju fått en ny medalj i min samling. De första tre bara säger hej och godmorgon! Va? HUR kan de ha missat att jag sprungit maraton? Ordningen återställs när kollegan skiner upp och undrar hur det gått så fort han ser mig. Försöker under dagen låta bli att slänga in i varje konversation ”när jag sprang i lördags”. Det går sådär.

Tisdag

Kraschlandning. Inleder jobbdagen med en emotionell käftsmäll (mitt jobb innebär det ibland) och all endorfinenergi rinner av mig. Det här är en sån dag när jag verkligen skulle behöva en terapirunda i löparskorna, när taktfasta steg reder ut tankarna. Argumenterar både länge och väl med mig själv om hur länge det tog att bli pigg igen när jag drog igång för snabbt efter förra maran. Förnuftet vinner, löparskorna står oanvända. Bryter ihop och går vidare.

Torsdag

Nu är det dags-maratonbenen ska väckas. Tar med mig lånehunden och trippar iväg, känner hur kroppen vaknar och sinnet slappnar av. Lånehunden, som är en stadig rottweilerpojke i sina bästa år, tycker att löpning är jättekul i två kilometer. Resterande kilometrar tänker han nog att jag behöver träna lite mer och ger mig lite extra vikt att släpa på genom att hela tiden springa liiite långsammare än jag. Snällt av honom, verkligen. Kommer hem och hamnar i den där farliga postracekänslan när klickfingret får ett eget liv och anmäler sig till alla möjliga konstiga lopp. Hanterar den gonom att boka flygbiljetter till ett lopp jag redan är anmäld till, i april.

Fredag

Föreläser om vätskebalans och lyckas ta mig själv som dåligt exempel minst tre gånger. Långdistanslöpning är ju lite knäppt, när man tänker efter.

Lördag

Jag borde kanske börja komma igång snart? Ska bara gå på 40årsfest först.1g0ifyZPSj2Hk6A5cPRmIg