Långpass och kortpass

Veckan har varit full av livet, möten, födelsedagar, och en släng av nåt sorts virus som gjorde mig sliten och huvudvärk. Kroppen var lite sargad efter lördagens långpass också, i slask och snö, så det fick vara en lugn vecka. LIte gym, några återhämtningspass och nu börjar äntligen benen kännas som om de inte är döda i alla fall

Jag tog en återhämtningsjogg idag, kom iväg lite senare än jag tänkt, men ändå så vad faktiskt dagslljuset där. Ljusblå skymningshimmel när klockan närmade sig 17. Våra grusvägar var blankis och vatten, men ute på den lite större tittade faktiskt lite asfalt fram. Några hjulspår, i kanske hundra meter. Det var alldeles, alldeles magiskt. En glimt av ljumma rundor med torr asfalt och lätta skor, utan att hela tiden se var jag sätter fötterna. Det är länge dit, till våren, men jag älskar närheten till årstiderna som löpningen ger. Jag är där och ser de första gröna knopparna, de piskade sommarregnen och känner den första frosten bita i kinderna. Allt det där som jag inte skulle uppleva i soffan.

0KHrFiHZTIWeyLaNYX3uZA
Det ljusnar, även i skymningstimman.

När de underbara asfaltsmetrarna var över återgick jag till att tänka på hur stark slasksnölöpningen skulle göra mig.

Framrutan

Så var det dags då, att se fram emot löparåret 2019. Och som jag ser fram emot det, jag har så många roliga saker framför mig.

Loppen

Jag fortsätter odla vänskaperna från New York och sista helgen i april drar, jag, Malin och Kattis till London för nummer två i Marathon Majorserien (nr 3 för Malin). Jag ser fram emot många skratt, massor av mat och kanske en ganska snabb maratontid

l5tt4IrDRoakEm9hbFDGnw.jpg
Jag testar målrakan i London på min tripp dit i våras

I juni väntar nästa galenskap, Ragnar Relay Lake Mälaren, också den med en massa NYvänner. Tio personer, ett dygns löpning uppdelat på tre sträckor var. Det här blir en helt ny grej för mig, och det ska bli så kul att dela de vedermödor som jag tror det innebär-för att inte tala om alla knäppa situationer och minnen vi kommer få!

I september blir det en Marathon major till, Berlin, jag och Kattis denna gången. Målgångsölen i Berlin borde rimligen vara episk!

Träningen

Ska 2019 bli året då jag till sist gillar styrketräning? (Hahahahha) Men jag ska försöka. Jag har redan ganska långa distanser i kroppen men ska hålla i dem och snart är det dags för fartträning. Jag har några träningshelger planerade också och några kompisar har äntligen närmat sig maratondistansen och jag får sällis på långpassen!

Inspirationen

Det viktigaste av allt. Här intar nog Rytterne Runners en klar förstaplats. Jag ser fram emot skratt och kämpaglöd, gemenskap och den obändiga envisheten som vi tillsammans plockar fram.

Sammanfattningsvis borde allt detta bädda för ett grymt 2019

Man kanske skulle planera lite?

Loppsäsongen 2018 verkar vara över för min del, eftersom ett italienskt val råkade komma i vägen. Det känns tomt och tråkigt, jag var så himla på G efter Helsingborg och hade världens driv att bli snabb till Gardaloppet. Vad bättre än att då försöka göra en plan till 2019? (fast det är ju himla långt dit)

fullsizeoutput_136f
Nåt annat att längta till, långpass i snötäckta skogar, här från när jag och Alexandra sprang ett picnicpass på Björnön i januari

Vårens stora mål blir London marathon, 28/4. Jag ser verkligen fram emot att göra min nästa Major och att få åka dit med Malin, Kattis och några till gör verkligen inte saken sämre.

Nästa blir Ragnar Relay Lake Mälaren 15-16/6 en dygnslång stafett tillsammans med tio andra och det ska bli så himla kul-inget lopp att prestera på kanske, men bara grejen att göra det ihop, jag ser så himla mkt fram emot det.

Och sen är det tomt i kalendern….vad i hela friden ska jag hitta på, så kan vi ju inte ha det! Nu har jag ju kommit på att två maror på ett år är en rätt bra mängd. Det kittlar lite att planera för Berlin, lotteri eller resebyrå, men jag har ju liksom tänkt att ta en Major vartannat år-men nu är det ju en viss Kattis som tjatar lite, och det vore ju rätt magiskt att göra alla sex tillsammans. Valencia lockar också, det verkar vara en så himla fin bana. Hösten kommer ju också att bjuda på en Bubbelklubbsresa förståss, vi brukar ju åka nån gång i oktober, så en septembermara hade varit fint.

Så, hit me! Vad ska jag springa? (Och helst inte varvbanor eller tidslopp, där är jag inte just nu).