Jag har en vecka ledigt, så extremt välbehövligt! Det har känts senaste veckorna som om jag balanserat precis på randen av vad kroppen tycker är okej, det gör ont lite häråvar, långpassen känns tunga. Jobbet och vardagen gör sitt till, februarivirser, massor med annat på jobb.

Jobbigt och grått, javisst, men ändå, ganska spännande-att lyckas ligga sådär på gränsen, pressa kroppen lite extra men ändå inte för mycket. En liten kurs i att känna sig kropp, liksom. Nu säger kroppen att den vill ha en veka med hundpromenader, hemmaslöande, en kortare tur till fjälls och sömn. Och löpning