Hipp, hipp, hurra!

För mig! Jag fyller 42 år idag och förmånen att få lägga ytterligare ett år till de man haft är en förmån som man ska glädjas över-den är inte alla förunnad!

Det var ett par år när jag faktiskt inte firade min födelsedag. Det hade ingenting att göra med åldersnoja eller så, utan det var bara det att på min 34e födelsedag somnade min älskade mamma in i mina armar för allra sista gången. Jag fyllde 34 men helt plötsligt var jag ett moderlöst litet barn. Födelsedagar blev konstiga efter det. Det gick nåt år eller tre och trots att saknade aldrig försvann (det har den fortfarande inte gjort) började tanken i mig spira att det här var ju bara att trampa på hennes minne. Hon tog mig in i den här världen, hon ville inget annat än att jag skulle omfamna världen och njuta av den till fullo. Så nu gör jag det, jag firar varendaste nytt år precis som den gåva det är hon gett mig-jag finns!

IMG_1601
Lite som livet; jättestor ryggsäck, men massor med kraft att bära den och fantastiska vyer som väntar bakom krönet

Hallon

Snön börjar försvinna nu, den lilla som fanns, och tjälen tinar så sakteliga. Det låter förståss hoppfullt och naturromatiskt, men ärligt talat så är den här delen av året rätt ful. Lera och en hel del skräp som legat gömt tinar fram. Så även en massa halvruttet gräs, diverse djurspillning och saker som inte luktar hallon alls-så löprundorna är inte så himla väldoftande direkt ibland. Men vissa saker är lite av det bästa som finns, som igår, när rad efter rad av nysågat timmer låg länds vägen. Kåda, trä och liv, på nåt sätt. PSd6D29JSLOUHwBS9pGnOg

Färg??

Jag kollade mitt eget instaflöde idag, det var verkligen påfallande färglöst och ganska mörkt om man bara tittade på bilderna lite snabbt. Min bild av min löparvinter är inte alls färlös, det minsta lilla, jag ser skrattfyllda måndagskvällar, sköna rundor och starka intervallpass. Reflexer och snö. Men visst, det har varit lite mörkt och grått på marken. Och visst längtar jag efter att  få hitta bilder fulla av spirande grönska och vårsol också. Men vem lurar jag, det man kommer se mest är väl mina likbleka ben 😉

Oh, the glamour!

Jag stämplade ut från jobbet och in på en tio dagar lång ledighet. Jag såg framför mig en eftermiddag med lite barmark och vår i luften, men vädret ville annorlunda. Jätteannorlunda.
Jag trippade iväg och till en början var det mest lite grått och ett skönt duggregn. Benen var lite trötta men traskade på. Sen kom vinden. och mer regn och min jacka klistrade sig mot armarna. Jag pausade i lä ibland för att få lite respit men det blev jag ju bara kallare av. Med 10 km kvar blev regnet rejält snöblandat också. Mina ötter var dyngsura och kalla och började domna.

Tja, ni fattar. Idag var inte en glamorös löpardag, det var inga vackra steg eller snygga skor eller fin utsikt. Det var bara pannben. Det kommer jag ha nytta av i LondonEjcew8iuQ36gjZU+SUv22A

Dimma

Vilken helg vi hade i Göteborg, Malin, Kattis och jag. Vi sprang, pratade, skrattade. Åt. Drömde om London. IMG_4985.JPG

Väl hemma drabbades jag av nån sorts totaltrötthet, det har varit enormt segt att komma upp på morgonen och tröskeln för träningen har varit flera mil hög. Lite oklart varför egentligen, jag känner mig ganska stark och pepp inför våren, men förlamande trött-kanske har hjärnan kommit på att jag ju är ledig hela nästa vecka och redan checkat ut? Idag hängde dimman tung när jag skulle ut efter jobbet och lika mycket dimma var det i mitt huvud. Världens bästa coach Pelle läste mellan raderna i mina mess och ringde och överöste mig med pepp och beröm och jag kom iväg till sist. Och det var grått och det var lite tungt. Men sen, som alltid, det vänder ju. Fötterna trampar på, huvudet klarnar. Sista kilometern så kom jag på att det där med dimma, det är ju rätt vackert det med. ixQnPGfpTUmB37JkVt5hUQ

Det är nu det börjar

Mars har kommit, ljuset har återvänt och allt det där jag längtat efter börjar komma närmare!

Det första är faktiskt redan här, jag sitter på tåget mot Göteborg. Där väntar en helg med Kattis och Malin, vi ska skratta, springa och peppa inför London. Jag är som ett barn 23e december, det pirrar i hela kroppen och det ska bli så himla kul!!

Sen radar roligheterna upp sig som ett pärlband; löpgruppen startar upp, ljusa rundor o vårsolen, London, Ragnar, springbadande. Det är nu belöningen för slitet i snöslask och mörker kommer.