Finishertröjor

Det börjar ju bli ett gäng tröjor-jag har tidigare haft ett lite dubbelt förhållande till dem, Jantes fel, förståss..Alla de där tankarna om att nämen inte ska man väl skryta om det, vem bryr sig vad jag gjort. Jag har slutat tänka så, i alla fall för det mesta och det var nog faktiskt Medal Monday i New York som fick mig att göra det. Hela grejen att gå omkring i sin medalj en hel dag och bara bli överöst med beröm från helt okända människor var verkligen fantastisk-vissa saker behöver vi nog ta efter amerikanerna (Men inte andra, typ presidentval å sånt…)

Salomon27K, 2017. Bra modell, snygg, men inget årtal på tröjan. Loppet som sådant var vidunderligt vackert, men lärde mig också att jag inte gillar fjällopp-på fjället vill jag vara ifred, inte dela det med 600 andra

Så sen dess bär jag mina tröjor ofta, och med stolthet. De flesta av dem i alla fall, det finns vissa som jag inte gillar. Så vad kännertecknar då en BRA finishertröja?

  1. Kvalitet! Absolut viktigast, det märks supertydligt om arrangören snålat ur och tagit en billighetsmodell, oftast på att tyget är tjockt och stelt och att modellen är ”standard” New York Marathon och Helsingborg får högsta betyg här.
  2. Det ska synas vad det är för tröja! Loppets namn, år och finisher, tydligt. Stockholm marathon 2018 är ett bra exempel.
  3. Snygg färg, även om det förståss är en smaksak. Har fått ett gäng vita, de är fina, plus de blå från Stockholm och NY
  4. Möjlighet att välja tjejmodell, inte unisex.

Sådär, tips till arrangörer, varsego!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s