Efter semesterhjärnan vaknade faktiskt löparbenen till lite. Och höften stillade sig. Sen jobbade jäg jättejättemycket, (i mitt jobb blir det så på sommaren) och sen kom en semstervecka till. Och då liksom bara råkade det finnas ett Säfsen sommarbackyard inom dagsavstånd. Helt oförberedd, utan uppladdning, med alldeles för lite sömn drog jag iväg.

Och det blev alldeles fantastiskt. Jag tassade runt där, i en i mina ögon lite väl trailig bana och njöt av sällskapet och skogen. Drack smoothie och cola, pratade med medlöpare som satsade på tre eller trettio varv. Och blev ultralöpare! efter 7 varv, 46972 menligt kartan men 48200 enligt garmin klev jag av som stolt och glad. Jag tror att jag hade kunat klämma ur kroppen ett par varv till, men det fick räcka så, medan jag fortfarande hade kul och höften mådde bra. Tog ett dopp i en vacker skogstjärn och åkte hem.

Jag är så himla stolt över mitt lopp! Och min kropp! Jag kunde dra av ett nästan femmilapass helt spontant och efteråt var kroppen riktigt pigg bara efter nån dag. Berlin kan säkert bli tufft och kanske inte så snabbt som jag tänkt, men hallå! Jag är en Ultrababe!