Jag är inne i en rätt bra träningsperiod just nu. Många kilometrar som ska tryckas in i kroppen och kroppen bara svarar. Ganska ovan känsla faktiskt och lite undrar en ju när det ska säga pang och en skada ska smälla till. Men jag njuter så länge det varar. Idag var det långpass, i fint sällskap största delen, sen sista 5 km i ganska snabb fart. Att höja farten med ben som redan sprungit en halvmara är en aning utmanande. Det var lite som att känseln i benen försvann och det blev stolpar av dem istället. Men jag sprang och helt enligt plan, gick det. Den känslan alltså…