Kategori: Lopp

Finishertröjor

Den Av Lisai Allmänt, LoppLämna en kommentar

Det börjar ju bli ett gäng tröjor-jag har tidigare haft ett lite dubbelt förhållande till dem, Jantes fel, förståss..Alla de där tankarna om att nämen inte ska man väl skryta om det, vem bryr sig vad jag gjort. Jag har slutat tänka så, i alla fall för det mesta och det var nog faktiskt Medal Monday i New York som fick mig att göra det. Hela grejen att gå omkring i sin medalj en hel dag och bara bli överöst med beröm från helt okända människor var verkligen fantastisk-vissa saker behöver vi nog ta efter amerikanerna (Men inte andra, typ presidentval å sånt…)

Salomon27K, 2017. Bra modell, snygg, men inget årtal på tröjan. Loppet som sådant var vidunderligt vackert, men lärde mig också att jag inte gillar fjällopp-på fjället vill jag vara ifred, inte dela det med 600 andra

Så sen dess bär jag mina tröjor ofta, och med stolthet. De flesta av dem i alla fall, det finns vissa som jag inte gillar. Så vad kännertecknar då en BRA finishertröja?

  1. Kvalitet! Absolut viktigast, det märks supertydligt om arrangören snålat ur och tagit en billighetsmodell, oftast på att tyget är tjockt och stelt och att modellen är ”standard” New York Marathon och Helsingborg får högsta betyg här.
  2. Det ska synas vad det är för tröja! Loppets namn, år och finisher, tydligt. Stockholm marathon 2018 är ett bra exempel.
  3. Snygg färg, även om det förståss är en smaksak. Har fått ett gäng vita, de är fina, plus de blå från Stockholm och NY
  4. Möjlighet att välja tjejmodell, inte unisex.

Sådär, tips till arrangörer, varsego!!

Man kanske skulle planera lite?

Den Av Lisai Lopp, Maratonträning, Planering, Resor5 kommentarer

Loppsäsongen 2018 verkar vara över för min del, eftersom ett italienskt val råkade komma i vägen. Det känns tomt och tråkigt, jag var så himla på G efter Helsingborg och hade världens driv att bli snabb till Gardaloppet. Vad bättre än att då försöka göra en plan till 2019? (fast det är ju himla långt dit)

fullsizeoutput_136f
Nåt annat att längta till, långpass i snötäckta skogar, här från när jag och Alexandra sprang ett picnicpass på Björnön i januari

Vårens stora mål blir London marathon, 28/4. Jag ser verkligen fram emot att göra min nästa Major och att få åka dit med Malin, Kattis och några till gör verkligen inte saken sämre.

Nästa blir Ragnar Relay Lake Mälaren 15-16/6 en dygnslång stafett tillsammans med tio andra och det ska bli så himla kul-inget lopp att prestera på kanske, men bara grejen att göra det ihop, jag ser så himla mkt fram emot det.

Och sen är det tomt i kalendern….vad i hela friden ska jag hitta på, så kan vi ju inte ha det! Nu har jag ju kommit på att två maror på ett år är en rätt bra mängd. Det kittlar lite att planera för Berlin, lotteri eller resebyrå, men jag har ju liksom tänkt att ta en Major vartannat år-men nu är det ju en viss Kattis som tjatar lite, och det vore ju rätt magiskt att göra alla sex tillsammans. Valencia lockar också, det verkar vara en så himla fin bana. Hösten kommer ju också att bjuda på en Bubbelklubbsresa förståss, vi brukar ju åka nån gång i oktober, så en septembermara hade varit fint.

Så, hit me! Vad ska jag springa? (Och helst inte varvbanor eller tidslopp, där är jag inte just nu).

Italiensk byråkrati och dess konsekvenser

Den Av Lisai Lopp, Resor4 kommentarer
IMG_2793
Bubbelklubben, i dess begynnelse, postraceswim i Nice.

Jag är medlem i rätt många olika sällskap/klubbar/grupper som har med löpningen att göra, med de allra, allra viktigaste är Bubbelklubben, starten och anledningen till mitt långdistansliv och de människor som kan få mig att skratta nonstop en hel helg. Vi är ett gäng på åtta som för varje år åker till en europeisk stad och springer ett halvlångt lopp, dricker bubbel och badar bubbelpool men framförallt, har så vansinnigt roligt att träningsvärken mest hamnar i magen efter alla skratt istället för benen efter löpningen. I år skulle det loppet vara Memorial Stefano Ballardini, ett 15kmlopp längs Gardasjön. Men så postar de detta:

Due to an official Italian Governement disposal, the Lake Garda Marathon and the other events during that weekend will be scheduled on the 27/28 October 2018. The decision is taken in order to guarantee to every Italian participant the opportunity to the exercise the right to vote.

Jaha? En vecka senare alltså. Tydligen ngt regionalval och misstförstå mig rätt, jag stöder verkligen rätten till att rösta, men detta kan ju inte ha kommit som en nyhet? Vi (och en massa andra internationella löpare) har bokat flyg, hyrbil, boende sedan månader tillbaka-för att inte tala om fixat ledighet, åtta stycken på samma vårdarbetsplats-det ändrar man inte i en handvändning.

Vi åker ändå. Springer samma vackra sträcka för oss själva (och antagligen flera till), äter och dricker gott, skrattar och umgås. Det blir fint, men inte samma sak, loppen förenar, får oss att känna oss som något större tillsammans.

Sen smyger förståss nästa fråga sig på också; Vad ska jag träna inför nudå?? Jag har ju vårens lopp, men jag var liksom inte riktigt klar med loppsäsongen än, känns det som. Nån som har ett förslag på något hyfsat Mälardalsnära under hösten?