Jag kallar ju mig själv så, för det är ju min grej, att vara glad när jag springer-det är ju mitt varför!

Ett tips ledde teamet bakom Stockholm marathon till mig, och vips hamnade jag i en intervju på loppets hemsida med några andra stories som de ville lyfta fram.

Det känns fint, på nåt sätt, och lite konstigt. Vem är jag, kryper upp igen…Men ändå, så jäkla rätt! Jag tycker att min röst och tanke är värd att höras, om löparvännerna, upplevelsena, hur glädjen ska vara ledstjärnan. Att nån annan än de som tränar för en riktigt snabb tid syns..

Gå in själv och läs, vetja!