Trött och nöjd

Idag var det sista riktigt långa passet inför London. Jag hade nästan racekänsla i magen när jag packade iväg mig för att möta upp Pelle som skulle vara support. 28 km, n ganska stadig motvind, rejäla stigningar men ändå-en fart som jag faktiskt aldrig hållit över så lång distans förr, inte ens på träning. Kroppen håller, lite lätta känningar i en vad bara. Det kan bli kul det här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s