Det är jag det. Om 22 dagar och 13 timmar står vi där jag och ganska många andra, på startlinjen till London marathon. Idag kom startbeviset, med det där numret som säger att jag har en plats. Att jag kommer få stå där och känna pirret i maggropen och det lätta nervositetsillamåendet och den dallrande förväntan som ligger i luften. Jag ska få dela Londons gator i smärta, glädje, envishet och stolthet med andra lyckliga löparsjälar. Det kommer bli tungt. Det kommer bli fint.