Backspegeln, del 3

Sommaren

Den tydligaste bilden är värmen. Konstant och obeveklig. Jag flydde in på löpbandet men dog en smula ändå, försökte springa på morgnar och nätter men distanserna blev korta och farterna uteblev. Helsingborg maraton kom så himla nära, så fort!

Svettfest på löpbandet

I augusti flög vi ut i Padjelanta för en veckas fjällmagi. Inga löpsteg, men jag njöt av hur kroppen bara accepterade min tunga packning och uppförsbackarna och inte blev sliten alls. I denallra sista nerförslutet, i hällregn och hal blockterräng fastnade jag med foten, stöp och kände hur det brände till i benet. Helsingborg!! Första tanken var mitt nästa lopp. Med tårarna strömmande klev jag upp, knöt kängan så hårt jag kunde och stegade iväg. Pratade inte med någon och kände inte efter. Gick och gick och rasade ihop på Vaisalouktastugans trapp.

En båtfärd senare, i Ritsem, knöt jag av mig skon. Foten var öm och blå, fick ett stadigt förband, men höll. Drömmen om Helsingborg vaknade till liv igen.

Strandhäng i Kutjaure. Lätt värt en stukad fot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s