Nu är det dags! Du har ätit din pasta, tränata alla långa mil och till sist är morgonen här!

Klockan ringde 445. Jag och Kattis var redan vakna, fulla av racenerver och lite av att faktiskt medvetet inte ha ställt om dygnet, just för att vi skulle vakna så tidigt.

Vi bodde på Beacon Hotel, där varje rum har ett litet pentry och vi hade dagen innan fyllt upp kylen med frukost. Yougurt, banan, bagels med philadephiaost och sylt och kaffe. Superskönt att inte behöva trängas vid en frukostbuffe.

0530 gick bussen från hotellet, det var himla praktiskt att slippa köa till färjan vid StatenIsland (min kompis Malin gjorde det, funkade finfint, men det blev nästan lite stressigt innan start). Efter en 40 min busstur, bland annat över Verrazano Narrows Bridge, där starten skulle gå klev vi av vid vår Start village. Säkerhetskontroller liknande dem på flyget, de var supernoga med att man bara fick ha saker som var i de plastpåsar man fick i nummerlappsutdelningen, sen gick man en kort sväng mot sin Start Village. Bron tornade upp sig ovanför oss, fortfarande med lamporna på och ingav en med ganska mycket vördnad inför dagens uppgift. Vi var ett gäng på fem från gruppen Marathontjejer på Facebook som hittade en liten gräsplätt där vi hängde, gott och väl i fyra timmar innan vår start gick, jag startade 1040. Vi hade supertrevligt, delade nojor, strategier, maratonminnen och skrattade och tiden bara flög iväg. Alla hade packat med sig lite matsäck, vi picknickade på bananer och mackor och juice, lite kaffe från Dunkin Donutsvagnen. Hela området såg lite ut som en blandning mellan Roskilde dag tre och ett flyktingläger, med alla löpare klädda i diverse konstiga outfits som skulle skänkas till välgörenhet sedan.

Bajamajor fanns det gott om och det fanns stora skyltar som räknade ner inför varje startgrupp (wave). När det sedan var dags för vår grupp slussades man in mot starten, där man fått en corrall (startled) baserad på ens troliga sluttid. Allt var välorganiserat och lättfattligt, inget att oroa sig för. Själva loppet och starten kommer i nästa inlägg.

Så, som avslutning, mina bästa tips inför timmarna innan start

• Ta med varma kläder! Jag hade engångsöverdragskläder från jobbet (jag jobbar på operation) , en windstopperfleecejacka, buff och en engångsplastponcho. samt, det bästa av allt, en fleecefilt som jag hade lite runt benen, lite runt mig själv ibland, delade lite med kompisar. Flera gick omkring i fleecemorgonrockar, verkade vara ett skitbra plagg att ta med. Alla kläder man kastade skänktes sedan till välgörenhet. Temperaturen när jag sprang var ca 8 grader när vi anlände, ca 14 vid start.
• Något att sitta på. Jag tog med en bunt tidningar i påsen som jag sedan satt på, funkade finfint
• Matsäck. Det kan bli ganska många timmar mellan frukost och start, ta med något att äta på under väntetiden, även lite vätska
• Sällskap. Försök, om möjligt, hitta någon som också ska starta med dig, kanske via researrangören, eller något socalt medium, det gör att tiden rinner iväg så himla mycket snabbare.
• Njut. Väntan är en del av upplevelsen, och upplevelsen är stor.