2018 tickar mot sitt slut och det är nu en blogg borde fyllas av tillbakablickar och betraktelser. Jag har dem i huvudet, men jag har bara varit så extremt ledig. (Och ganska sjuk i nån sorts viruspesthistoria )
Vi har landat i Luleå, lufsar runt, skrattar med syster och svåger, äter, njuter av blekt vinterljus och snö. Snart får verkligheten komma hit igen. Litegrann
Jag älskar vintern i allmänhet och vinterlöpning i synnerhet. Trots detta så har senaste veckan visat mig att mitt minne uppenbarligen är rätt selektivt och jag bara kommer ihåg det som är bra med vinterlöpning. Det förträngda upptäckte jag idag
Jag har primadonnafötter. Eller nån sorts genetisk svaghet i huden kanske, för jag kan inte titta på ett par skor utan att få skav. Jag har fått skav av väl insprugna favoritskor, av nya skor, av sandaler, allt! Jag gick ett par mil på skidor på Helagsfjället utan hud över huvud taget på hälarna för ett par år sedan när jag hade hyrda pjäxor. (Det var inte kul. Nu har jag köpt nya). Jag har heller aldrig en komplett uppsättning tånaglar.
Jag har också en tendens att så snart nåt krånglar sätter det onda sig i foten-plantarfasciit avverkades för ngt år sedan, en hallux valgus som är rätt ful har jag, lite konstiga fotledsbesvär.
Så, åren har lärt mig att i en rätt rung träningsperiod som jag har nu gäller det att ta hand om sina fötter! Jämt. Här kommer mina bästa tips!
Jag älskar jul och advent! Maten, ljusen, musiken, alltihop-men konceptet med ju i gråmulet i två plusgrader och dimma är verkligen inte min grej. Idag stod tre timmar långpass på schemat, men gråvädret hade satt sig på motivationen, tröskeln var gigantisk.
Men frukostladdning i form av chokladtårta och en spännande ljudbok gjorde att jag tog mig ut.
Gråmulet och en känsla av att det liksom aldrig ljusnade, men 27km senare känns det helt okej faktiskt
Löparlisa 