Nattjobbardag. Dags för att faktiskt testa springa ”på riktigt” efter förkylningen

0800 Hotellfrukostdate med fin vän. Dragit på mig träningskläderna redan, snart ska det ske!

0900 Mmm, våfflor. Sitter nog kvar ett tag till

0915 näe, jag har nog fortfarande onti halsen

0930 japp, det har jag.

1000 sällskapet åker hem. Fan, varför sa jag till henne att jag skulle springa? Nu måste jag ju?

1020. parkerar bilen. Drar på mig tröjan och klampar iväg. Jättejobbigt.

1025. Usch. Varför?

1027. Och jag kallar mig löpare, det är ju skrattretande. Jag fryser

1032. Solen skiner. Luften är ju faktiskt helt underbar!

1033Några gula löv. Mjukt motionsspår. Ler fånigt mot orienterande högstadieelev

1034 Steget vaknar. Lite backar, vad gör det! Det här känns lätt!

1035 Jag är tillbaka! Löparglädjen pirrar i benen och luften fyller lungorna. Hösten helar mig

1115. 9 km senare, fylld av böljande mjuk stig, vackra träd, och en kropp som är med mig igen. Äntligen! Kryper lycklig ner i sängen, sover inför nattjobb. Jag är fortfarande löpare, visade det sig.