Vårsäsong

April, jag kunde inte riktigt släppa vintern och hämtade mer snö och vidder i norr. Turskidor, skoter och sol.

Väl hemma började nog årets bästa tilltag! RytterneRunners-nervös tassade jag dit första träffen och föga anade jag att här skulle en helt ny dimension av löpningen skulle möta mig. Vi har sprungit, skrattat, svettas tillsammans och måndagar är min allra bästa dag.

I maj fortsatte löparvänskapen spira och jag drog på en magisk löparhelg längs Roslagsleden tillsammans med Yvonne och Monica, som jag lärde känna i New York.

Sen kom värmen. Senvåren uppslukades helt av tankar om hur man överlever ett Stockholm marathon i 30gradig värme.

Jag hängde med vänner från när och fjärran och det visade sig vara magiskt och fantastiskt och jag hittade mitt nya varför; jag ska bli den gladaste maratonlöparen!

Vi avslutade våren med Rytterne Runners stafett i Stadsloppet och målgången var lika magisk som den på maran.

Det finns en anledning att framrutan är större än backspegeln sägs det, men hur kan man låta bli att ge 2018 en rejäl tillbakablick? Sjukt bra löparår.

Vintersäsongen

Januari var månaden när jag startade året med härliga pass på Isvägen i Luleå, fortsatte med massor av löpbandsintervaller och mängd en masse. Vackra isiga vägar, bett i kinderna.

I februari började jag med klassisk trottoarkantsvurpa och slog ett hål i favvotajtsen. Påbörjade en fantastiskt tradition med tre varv på Björnömilen med ultradrömmar.se, fikatsopp i mitten, äkta ultrastil. Jag försökte passa in långpassen mellan OSloppen och grät glädjetårar med Kalla.

I mars började våren krypa på, jag tog säsongens första korttightsrunda. Och i mars kom min första NuuMuu hem. Inte trodde jag att en klänning skulle göra skillnad i mitt löparliv….