För mig! Jag fyller 42 år idag och förmånen att få lägga ytterligare ett år till de man haft är en förmån som man ska glädjas över-den är inte alla förunnad!

Det var ett par år när jag faktiskt inte firade min födelsedag. Det hade ingenting att göra med åldersnoja eller så, utan det var bara det att på min 34e födelsedag somnade min älskade mamma in i mina armar för allra sista gången. Jag fyllde 34 men helt plötsligt var jag ett moderlöst litet barn. Födelsedagar blev konstiga efter det. Det gick nåt år eller tre och trots att saknade aldrig försvann (det har den fortfarande inte gjort) började tanken i mig spira att det här var ju bara att trampa på hennes minne. Hon tog mig in i den här världen, hon ville inget annat än att jag skulle omfamna världen och njuta av den till fullo. Så nu gör jag det, jag firar varendaste nytt år precis som den gåva det är hon gett mig-jag finns!